Bara jag som sitter hemma ikväll ? Det är fint väder,det är fredag och jag hade andra planer för kvällen. Ändå sitter jag här ensam i mitt studentrum. Unnar mig ett glas vin i alla fall. Har gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra idag, jag har gått 1,3 mil, helt själv, trots protesterande från mina ben så kämpade jag på och kalra det. Är så sjukt nöjd över mig själv, över att jag mår så pass bra nu att jag har motivation till att gå över en mil. :) Det är sånt som gör så att man vill fortsätta. Visst, jag vet att det inte är bra för träningen med vin, men nått glas skadar inte och man måste belöna sig själv när man varit duktig. Så har haft en toppendag, sov länge, gick länge i solen runt sjön och det var så fint och jag mådde faktiskt så nära bra som jag kommit på mycket länge. Kändes riktigt fint faktiskt. Och sen hamnade jag här. Hade bestämt att vi skulle göra nått ikväll, gå ner på stan och ta en öl eller så på nån mysig restaurang eller kanske en uteservering, eller kanske gå ut och dansa lite eller så, men nej, här sitter man. Ni som känner mig vet hur hårt jag tar förändringar, eller att folk ställer in, jag tar besviken till en helt ny nivå, vilket inte bara är jobbigt för andra utan för mig med. Känner mig helt tom och trött och orkeslös nu, har noll motivation. Jag ville ha kul, jag ville göra nått nu när jag varit så duktig idag, men nej, jag får sitta och lyssna på Neverstore och smutta på mitt vin ja, ska snart gå och lägga mig, finns ingen anledning till att sitta vaken och glo. 

 

Det är sånna här tillfällen jag önskar att jag hade nån att dela mitt liv med,  för fredagkvällar för mig är en kväll då man ska göra nått kul eller mysigt eller galet eller i alla fall göra något. Inte sitta hemma och glo. Efter att ha jobbat med uppsatsen, gjort klart den och sen tränat och ätit bra hela veckan så hade jag sett fram emot en bra helg. Nu blir den tråkig. Morgondagen kommer vara lika, jag kommer sova länge, gå upp och äta frukost/lunch och sen gå ut och gå igen. Tar nog samma runda imorgon också. 1,3 mil, det är rätt långt och det är precis lagomt långt för att man ska hinna fundera över saker, tänka igenom en massa och så, och sen är det både bra för kroppen och otroligt skönt när man väl är där i slingan och för att inte tala om när man kommer hem och får pusta ut och ta en lång dusch. :) Ser nästan fram emot det nu. haha. Tror jag måste ha ramlat och slagit mig, folk som känner mig vet hur lat jag varit den senaste tiden och att jag faktiskt inte varit speciellt motiverad eller driven alls. 

 

Längtar hem gör jag också, det är jobbigt när hemma är på ett ställe och där man bor på ett annat. Vet att jag alltid kallat Umeå hem ända sedan första terminen, men nu har jag ett helt annat liv hemma. Jag har lärt känna nya människor som jag kan umgås med, jag har mina katter och en kväll hemma på altanen med tända ljus och en bra bok är alltid bättre än en utekväll här typ. Det värsta är att folk vill ha upp mig, frågar när jag ska komma och säger att vi måste ses och göra saker, men när jag väl är här vill ingen göra nått alls. Så var det med Bollnäs förut också, exakt lika, då ville jag alltid upp hit, men nu är det tvärt om. Vill bara hem och vara med min familj, mina fina vänner och mina håriga herrar. :/ 

 

Nu skriver jag inget mer, är ju redan en halv novell ;) haha! Puss!